Ögonblicket 11.14


…Och här har jag suttit sedan 09.30. Fick skjuts till staden.
Det är ju så in i helvete tungvint när man bor i skogen och det aldrig går bussar. Mer eller mindre i alla fall. Och definitivt ingen som passar in till det man skall göra. På helgerna går det inga bussar allt.
Har jag nämt att jag hatar skog?

Men att sitta här. På kaffetdoppet. Det gillar jag. Det är som att slungas tillbaka till 8:e klass när man satt här hela skoldagar och drack kopp på kopp med kaffe. Tack gode gud, för påtår säger jag bara. Det hade blivit extremt dyrt annars.
Det är faktiskt fortfarande gratis påtår.

Kaffedoppet har mycket stammisar. Många äldre. På min tid var det mer blandat. Men jag har en känsla av att ungdomar inte fikar lika mycket numera? Jag kanske bara är så sällan ute att jag ser det … Men på min tid var alltid övervåningen fylld av ungdomar som kom och gick. Man satt aldrig ensam och samtalsämnena tog aldrig slut.
Minns att det till och med var en period vi skrev brev till varandra. Till trots för att vi satt vid samma bord.
JA, vi var väldigt unga då.
Det var i alla fall en fin tid.
Aldrig sinande kaffekoppar. Diskutioner om brustna hjärtan, hembränt och hårdrock. Ungefär så. Det var fint!

Nu sitter jag här och bidar min tid innan ett möte kl 14.00. Har i alla fall fått gjort undan en del måsten. Sådant som jag inte kommer mig för att göra när jag ligger hemma i soffan. Så det är väl bra att man faktiskt kommer ur apatin lite då och då! Även fast jag skulle ljuga om jag sa att jag inte längtade hem.

Det får bli en kopp kaffe till helt enkelt.
Och just det, det är ju fredag… Have a good one!