Det döda samhället…

…vinterpromenad i sällan skådad sol…


Så var det äntligen söndag igen. En blåsig, grå och kall sådan.
En sådan söndag där man gärna spenderar dagen uppkurad i soffan med filt och kollar serier. Gärna en kanna kaffe som någon annan serverar en oxå. Men man skall ju inte hoppas på för mycket.
Vore fint med någon god söndagsmiddag oxå men jag vet inte om jag har någon inspiration.
Gjorde dock en Sjukt god kycklinggratäng i fredags. Den blev lovprisad både då och igår. Älsk på matlådor.
Varför gör man inte det oftare? Allt blir så mycket mer lättvindigt då!

Har till och med blivit promenad både fredag och lördag. För att vara mig är det stort. Och jag häpnas varje gång över hur mysigt det faktiskt är när man väl kommer ut, får ploppat in spotify i öronen och man bara går.

Sedan är ju Strömstad i vinter och pandemitider fantastiskt. Enligt mig. Det är mer eller mindre folktomt. Överallt. Jag menar, vinter i Strömstad innebär att det förutom på systembolaget och eurocash så träffar du inte en själ. Nu i coronatider är det inte folk på någon affär alls och de flesta butiker stänger tidigare.
Oh well, folkskygga jag tycker det är ganska skönt. Sedan är det klart att det är synd om alla småföretagare som drabbas. Det kommer man inte undan.

Nu är planen att fortsätta titta på karln som ligger på golvet i badrummet och skrubbar. Jag dricker mitt kaffe och letar väl inspo till söndagsmiddag.
Några förslag?
(Inget avancerat tack!)

Ha en förträfflig söndag, folket!

En påtår och wi-fi…


Jag har egentid!
Nog är det väl så att jag faktiskt har egentid mer eller mindre varje dag men jag tycker lixom inte att det riktigt räknas när jag bara ligger hemma i soffan.
Inte för att det inte är skönt utan för att – Jag gör det jämt.

Men idag är det läkarbesök och då får man unna sig att dricka kaffe och njuta lite innan besöket. Som en belöning i förskott.
Av för mig oförklarliga anledningar får jag ju varken klubba eller klistermärken nu för tiden.
Varför är det bara mini-människor som får det? Jag tycker att det är orättvist.
Jag är minsann oxå duktig. Alla som låter någon brutalt sticka nålar i en borde få något fint. Det är min åsikt!

Lycka är oxå att surfa på Wi-Fi. Det suger ganska gott att inte ha internet hemma. Eller ja, inte mer än det jag delar via mobilen. Det blir ganska dyrt. Och inte går det speciellt snabbt heller. Men vad gör man inte för att kunna streama lite serier och inte Bara se om allt man redan sett hundra gånger och kan alla replikerna till?!

Jag gillar att sitta på café.
Titta på människor. I smyg.
Barnfamiljer kan ha fantastiska diskussioner. Och äldre människor. Inte utan att man ofta kan lära sig något.
Ungdomar retar mig oftast med sina höga, pitchiga röster och överdrivna skrattande. Men dom har såklart oxå rätt att fika. Dom håller ju faktiskt bara på att hitta sin plats i världen. Även fast det är svårt att alltid komma ihåg det när dom sitter lite för nära och låter lite för högt.

Efter läkarbesöket blir det hem till L, slänga i en tvätt och krulla ihop sig i soffan. Min tvättstuga i huset har varit ur funktion sedan innan jul. Det syns i min tvättkorg kan man säga.

Halvvägs i veckan. Blir bra det här.
Tror jag.

Finally, christmas is gone…


Lång, lång natt.
En sådan natt när mardrömmarna inte tar slut bara för att man vaknar upp utan att dom fortsätter när man somnar om.
Inatt fick jag barn och hängde med Hanna Graaf som gav mig massa tips och jag fick hänga med min nya bäbis i hennes affär.
Mardrömsdelen försöker jag glömma.
Men sådana här nätter när man bara sover tio minuter i stöten och ständigt kollar klockan tar på krafterna.
Att tänka: Kan inte bara den jävla klockan bli i alla fall fem så jag legitimt kan gå upp och slänga på en kanna kaffe.

Igår blev det i alla fall en fin dag till trots för det sedvanliga usla morgonhumöret.
Det blev en sådan random biltur jag har saknat den senaste tiden.
Bara rulla runt på måfa under klarblå himmel och stanna lite här och där.


På eftermiddagen och kvällen åkte julen ut. All jul faktiskt. Inte ens en liten julstjärna hänger kvar. Inte ens den i sovrummet som hängt uppe sedan förra julen. Det skaver lite, jag kan erkänna det.
Tog mig till och med i kragen och strök och bytte gardiner. Så nu är jag redo för det här nya året.

Eller nej, jag är inte redo. Jag är inte redo alls. Jag lever som bekant efter timme till timme principen. Men det känns bra med rena blad och så få påminnelser om jul som möjligt. Det är dags att vända blad.

Nu är det fredag. Det är tända ljus, det är spotify och det är bara mig i hemmet. Snön som har vräkt ner i hela dag har gått över till uppehåll och jag hoppas att alla som är ute och kör, kör väldigt försiktigt.
Det sker så många meningslösa olyckor som kunde förhindrats om man bara tagit det -lite- lugnare.

Ta hand om Er därute, kör försiktigt och njut av helgen!

Vem är Hon?

Hondjuret anno 2018…

Det har kommit in många nya läsare här. Framför allt från Norge ser jag. Därav tänkte jag att det kunna vara på sin plats med en liten presentation.

Ett stycke Hondjur. En gammal, skruttig 80-talsmodell.
Aningen rostig med skavanker och en hel del egenheter.

Trivs bäst på morgonen, är inget fan av sommar och dricker obskyra mängder kaffe till alla dygnets tider.
Är extremt kräsen och måste ha aromat på All mat.
Har extrem kletfobi både när det kommer till mat och eller till vilken färg det är på tvålen.

Har blivit kallad tant sedan jag var 16 år och känner mig således som en.
Jag gillar att brodera, virka, och pyssla.
Böcker är den bästa verklighetsflykten någonsin och något jag är i stort behov av!

Jag drömmer Alltid mardrömmar, sover dåligt och är inte pratbar innan minst två kopppar kaffe och fler ciggaretter. Jag är i och för sig inte så ofta pratbar alls och jag trivs bäst bakom min skärm. Att socialisera gör mig extremt hjärntrött, väldigt fort.
Jag har svårt att hålla fokus och seglar ofta iväg både i blogg och tanke.

Jag har ett litet Talibarn som fyllde 13 år i somras.
Hon är anledningen att andas. Att finnas. Att gå upp på morgonen. Att orka kämpa. Att ta ett steg i taget. Utan henne är jag ingenting.
Hon är den starkaste, mest ödmjuka, vackra, väna lilla varelse som finns.
Hennes hjärta är det största jag träffat. Och det säger jag utan att vara partisk. Alls.

Hon går även under smeknamn som: Skrotungen, spöket, LillÄlsk, och fisunge.
Men mest går hon under TaliBarnet och signerar även sina paket till mig så.
Och innan någon börjar skrika så kallas hon så för att hon hade kolik när hon var liten och skrek extremt mycket. Just då var det mycket om Talibaner på tv och ptja.. Jag är kanske inte så himla politiskt korrekt att det stör. 🙂

Född i Oslo. Uppvuxen vid svenska gränsen. Har bott 10 år i Angered och nu bor jag i en liten skog utanför en liten stad och jag avskyr det. Jag saknar betong, avgaser och höghus. Jag älskar storstad. Jag älskar trafikljud.
Jag hatar att somna till skogens tystnad. Sådan är jag. Dessutom är jag mörkrädd och sover aldrig med helt mörkt omkring mig och jag har självklart öppna gardiner.

För tillfället och sedan en tid tillbaka är jag sjukskriven. Skall få ordning på det ständiga kaoset i hjärnkontoret. Sedan är väl drömmen att börja jobba minst hundra procent igen och ta tillbaka kontrollen över mitt eget liv. Men det får ta den tid det tar. Jag har insett det.

Jaha, jag antar att det var allt?!

Undrar ni något så frågar ni. Det är sedan gammalt!

Det gör ont att vara hudlös.

Ett litet talibarn på Julafton för 11 år sedan…

Jag håller som bekant på att rensa i lådor som stått magasinerade i några år medan jag levt lite här och lite där. (But that is another story.)
Från början var jag uppe i säkert 20-talet kartonger och en jäfla massa papperskassar.

Och ja, det mesta är Talibarnets saker från när hon var liten. Kläder, pyssel, spel etc.
Och ja, jag är nog lite av en hamster. I varje fall när det kommer till vissa saker.
En del saker som är mina Kan jag bara inte slänga.
Inte utan att få utslag och mindre hjärnblödningar. Såsom: Gosedjur, (fetish!) böcker och gamla dagböcker, block m.m
Men ja, jag har slängt en hel del.

…julfika hos vänner…

Så kommer vi till Talibarnets saker. Det gör fysiskt ont. Jag blir som förlamad. Jag tappar all gnista. Jag känner alla dofter, jag kan smaka vad vi åt den och den dagen, jag kan se ögonblick framför mig och jag kan höra våra diskussioner.

Hennes kläder. Hur skall jag kunna slänga sådana minnen som sitter som superlim under huden på mig. Det är som att riva av lager på lager med hud.
Det lämnar öppna, blödande sår som inte vill sluta vara. Eller ens läka. Någonsin. Jag blir hudlös. Sårbar.
Jag gillar inte att vara sårbar.
Och jag är så väldigt rädd för att glömma.
Rädd för att glömma dofter, konversationer, känslor, minnen.

Men jag vill inte leva som en baglady.

Jag Har slängt kläder nu. Flera sopsäckar. Nu skall allt pyssel sorteras.
Jag inser att jag kommer ha en del kvar. I lådor.
Fler minnen.
Det finns gränser för hur mycket jag kan slänga.

Jag gör mitt bästa.
Men det gör jävligt ont att vara hudlös.

Morgonstund 06.30

Och här sitter jag och surar över dagens I-landsproblem.
Varför i hela friden görs det inte filtar som är tillräckligt långa för Hela kroppen? Alltså, att kan knöla in den under fötterna och dra upp den över hakan?
Hur svårt kan det vara?!

Det är ju det här med att jag endast har en 1.10 säng. Den är Trång när man ligger två i den. När man dessutom är som undertecknade att man behöver ligga i fosterställning, vrida och vända och springa upp och röka flera ggr pr natt… Då är det ett helvete att sova två i den sängen.

Inatt sov vi där. Båda två. Tills jag gav upp och gick upp halv tre. I vanlig ordning tänkte jag få mig några timmar på soffan innan jag gjorde kaffe och startade dagen.
Då visste jag inte att det blåste halv storm. Och det i sig är ju egentligen hemskt mysigt men inte om det drar som fan in från fönstrena. Då är det mest – kallt!

Därav – Filtproblemet.
Löste det med en filt på nederdelen och en på överkroppen. Men det är ju drygt som satan när man vänder på sig hela tiden.
Ja, ni hör ju vilka problem jag sliter med!

Det får bli några koppar kaffe till. Gnälla lite på karln om att allt är jobbigt.. Moahaha. (skall jag lida, skall alla lida).
Sedan skall julen ut. Det får bli så i år.
Även fast det känns jävligt märkligt.

Tack för den här julen och Godmorgon!

Ögonblicket 11.28

Så… Då börjar vi med att hylla måndagen med kaffe, tända ljus och nya ”Sex and the city”. Precis som måndagar skall vara.
Som grädde på moset och aromat på maten (ALL mat!) så regnar det och är grått.
Det är väl inte så mycket mer att önska sig va?

Allt vore perfekt den här morgonen om det inte vore för telefonväxlar och telefonköer. It disturbs my good vibe!
Har ringt 6 ggr nu för att boka om en läkartid. Får först vänta en evighet för att komma fram till första växeln för att sedan komma till andra växeln……
Och bli bortkopplad.
Nu är jag skitsur.

Fick mig onekligen att tänka på dom gångerna jag faktiskt somnat i telefonköer och vaknat av att någon ropar i andra enden…
Fattar ni hur rädd man blir? Och hur lite man fattar?
Vem fan är det som ropar .. Och varför? VEM har jag ringt?
Jovars, det har blivit en del pinsamma ögonblick på den fronten.
Men idag – Icke.

Dags att sortera ur dotras gamla barnkläder. Jag vill spara allt men jag hör min vän T skrika i mitt öra att sluta vara en baglady. Så jag skall försöka vara -lite- mindre sentimental.
Men jag lovar ingenting.

Wish me luck.

Och njut av måndagen….

…Bilden har inget med texten att göra men det var en förjävla fin tur i lastbil…


Ett renare 2022…

Så var allt över. Jul, nyår och allt det där imellan.
De flesta skall tillbaka till jobb och vardag och muttrar lite … Jag hör det allt.

Men jag, jag tycker att det är alldeles fantastiskt.
Jag gillar vardag. Jag gillar rutiner.
Och jag ser fram emot att detta året skall bli jävligt mycket bättre än föregående år.
Känner ni det oxå?
Ja ja, man måste få lov att hoppas!

Nyår blev… inte som planerat. Inte alls faktiskt. Och för en gångs skull var det inte mitt fel.
Men det blevkomplikationer som gjorde att den avslutades på ett väldigt tråkigt sätt.
Så med det sagt oxå…. Slutar 2021 så illa så bör 2022 ha potensial.

Är hemma för första gången sedan jul. Känns skönt. Diskamaskinen är tömt och sängen är renbäddad. Trots att klockan bara är 15.00 är jag redo att lägga mig.
Finns det något bättre än att lägga sig nyduschad i renbäddad säng? Tror fasen att det är jävligt oslagbart!

I övrigt skall jag fortsätta slurpa på mitt kaffe, städa och organisera de få lådor som finns kvar.
Det känns skönt att vara hemma igen. Nu stannar jag nog här ett tag tror jag.
Alla behöver lite tid för eftertanke och att bara vara – sig själv.

Dags att dra på spotify… och jag undrar – Skall jag plocka bort julen eller skall jag låta den stanna en vecka till? Jag har ju typ bar hunnit njuta av den ett par dagar när jag varit hemma.
Så ja, den får nog stanna. En liten stund till.

Men nu – 2022 – nu kör vi!

Skall vi prata om nyårslöften?!

Jag vet inte om jag är för gammal eller för bitter för det här med nyårslöften?!
Förmodligen är det en festlig kombination av båda delar.
Hur ligger det till för Er? Lovar ni saker? Håller ni era löften?

Jag misslyckas. År efter år. Jag lovar, tror, hoppas och varje år går det åt skogen.
Så jag har slutat med löften.
Istället har jag en förhoppning… En FÖRHOPPNING om att bli en bättre människa.

Jag hoppas att jag kommer börja vistas mer utomhus. Gå fler promenader.
Jag hoppas att träffa fler människor och vårda mina vänner. Så väldigt mycket bättre än vad jag gjort föregående år. Inte bara det sista året.

Framförallt är min förhoppning om att kunna börja njuta av de små ögonblicken. Att kapsla in dom som små lyckokristaller i blodomloppet som pulserar när livet blir svårare och mörkare.

Och ok… Ett löfte har jag faktiskt!
I år Skall jag verkligen bada mer. Mycket, ofta och länge. Det är banne mig bland det bästa som finns! Livsglädje. Och ja, vi snackar såklart utomhusbad.

Så det är väl mina förhoppningar. Eller kalla det små drömmar om ni vill. Jag hoppas på det bästa.

Efter att ha varit vaken sedan typ 04.00 inatt känner jag att det kan bli bra med en powernap innan kvällen inleds.
En fredag. Som vilken som helst. Och imorgon är det lördag och förhoppningsvis sovmorgon!

Ta det lugnt därute!