Ögonblicket 11.14


…Och här har jag suttit sedan 09.30. Fick skjuts till staden.
Det är ju så in i helvete tungvint när man bor i skogen och det aldrig går bussar. Mer eller mindre i alla fall. Och definitivt ingen som passar in till det man skall göra. På helgerna går det inga bussar allt.
Har jag nämt att jag hatar skog?

Men att sitta här. På kaffetdoppet. Det gillar jag. Det är som att slungas tillbaka till 8:e klass när man satt här hela skoldagar och drack kopp på kopp med kaffe. Tack gode gud, för påtår säger jag bara. Det hade blivit extremt dyrt annars.
Det är faktiskt fortfarande gratis påtår.

Kaffedoppet har mycket stammisar. Många äldre. På min tid var det mer blandat. Men jag har en känsla av att ungdomar inte fikar lika mycket numera? Jag kanske bara är så sällan ute att jag ser det … Men på min tid var alltid övervåningen fylld av ungdomar som kom och gick. Man satt aldrig ensam och samtalsämnena tog aldrig slut.
Minns att det till och med var en period vi skrev brev till varandra. Till trots för att vi satt vid samma bord.
JA, vi var väldigt unga då.
Det var i alla fall en fin tid.
Aldrig sinande kaffekoppar. Diskutioner om brustna hjärtan, hembränt och hårdrock. Ungefär så. Det var fint!

Nu sitter jag här och bidar min tid innan ett möte kl 14.00. Har i alla fall fått gjort undan en del måsten. Sådant som jag inte kommer mig för att göra när jag ligger hemma i soffan. Så det är väl bra att man faktiskt kommer ur apatin lite då och då! Även fast jag skulle ljuga om jag sa att jag inte längtade hem.

Det får bli en kopp kaffe till helt enkelt.
Och just det, det är ju fredag… Have a good one!

Författare: Hon

Lever. Drömmer. Roas. Räds. Längtar. Flyktar. Finns. Ensamstående. Fri. Fantastisk. På mitt eget lilla vis. Jag. Ett Hondjur.

5 reaktioner till “Ögonblicket 11.14”

  1. Det som var är ej längre. Barnets minnen i den vuxnes ögon blir till idialiserade fragment från en framtid som bytts till ett förflutet. Livet är här och nu, inte då och sen…… ♥

    Gilla

  2. Åh kaffedoppet!
    Man måste nog ha lämnat Strömstad för att uppskatta vissa platser.
    För mig representerade det fiket mest skvaller och nyfikna illvilliga människor
    Men nu när man flyttat kan man även minnas ungdomen, samtalen och alla vänner.
    🙂

    Gilla

    1. Haha. Du har så rätt. När man tänker efter var det extremt mycket drama och skitsnack som försiggick där. Tonåringar som man var med alla känslor utanpå dessutom. Men nu – när det knappt är en enda ungdom utan bara gamla, högröstade gubbar så tycker jag att det är hemskt mysigt 😉
      Men ja, det krävdes nog att bli äldre och bo borta ett tag!

      Gilla

Lämna ett svar till Bunny Trash Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: